Rehabilitering
Tusentals orangutanger är i dag tillfångatagna och lever under mer eller mindre vidriga förhållanden runt om i världen. Många är undernärda och bor i för små burar. Livet är långt ifrån det en vild orangutang ska behöva uppleva. %20-%2023.jpg)
I takt med att regnskogen försvinner och djuren i allt högre grad kommer i kontakt med människor fångas det tyvärr nya orangutanger hela tiden. Då djuren är på randen till utrotning är varje orangutang viktig för artens överlevnad. Det är viktigt att de kan leva fritt i naturen, där de har en chans att få ungar och därmed möjliggöra att dessa djur som är så lika människan ska kunna överleva.
På rehabiliteringscentrerna på Borneo hjälper man de tillfångatagna orangutangerna att komma tillbaka till naturen för att leva ett fritt liv i skogen. Aporna konfiskeras hos deras ägare eller i tullen när de smugglas ut ur Indonesien. De tas därefter till rehabiliteringscentrerna där BOS läkare undersöker dem för sjukdomar för att sedan förbereda dem på ett nytt liv i regnskogen.
Orangutangungarna lever normalt med sin mamma i sex till sju år fram tills det att de är starka nog att klara sig själva. Då de flesta tillfångatagna orangutanger är ungar är det därför en lång process på rehabiliteringscentrerna med att lära upp de små aporna till att klara sig ensamma i skogen.
Under flikarna fångenskap, konfiskering, barnhemmet, socialisering, flytt, under uppsyn och utsättning kan du läsa om hur denna långa kedja av arbete går till, med utgångspunkt från arbetet på Nyaru Mentengs rehabiliteringscenter på Borneo.
