Barnhemmet
Orangutanger upp till två år gamla placeras i barnhemmen där de bland annat får lära sig att klättra i mindre träd. I vilt tillstånd är djuren knutna till sin mor fram tills de är uppåt sju år gamla. De är därför övervakade dygnet runt i barnhemmet och har två kontaktpersoner på ständigt skift som fungerar som ”mammor” för dem.
De första levnadsåren är, precis som för människobarn, mycket viktiga för orangutangernas vidare utveckling. En riktig orangutangmamma lämnar aldrig sina ungar utan finns alltid i närheten. En orangutangunge som lämnas ensam av sin kontaktperson blir således hysterisk och skriker högt. Om ungarna är ensamma en längre tid utan trygghet och omsorg är risken stor att de drar sig tillbaka in i sig själva. Faktiskt är sorg och stress en vanlig dödsorsak bland de mindre orangutangerna som lever i fångenskap.
I barnhemmet ser man ofta de små ungarna med blöja på sig, vilket kan verka lite märkligt då det ju handlar om att få de tillbaka till ett vilt tillstånd. Men eftersom orangutangungarna spenderar en stor del av sin tid på ryggen till kontaktpersonerna är det en stor fördel att de har på sig en blöja, i alla fall vissa delar av dygnet. Aporna vänjer sig också fort vid det, så det brukar inte leda till några större problem. De mindre orangutangerna lever till en början av mjölk från nappflaska, men efterhand lär de sig att äta frukt och själva dricka ur skålar.
