Socialisering
De större orangutangerna blir noggrant utvärderade innan man beslutar sig för var de ska placeras. Som regel blir de satta i socialiseringsburarna där de tillsammans med 10-15 andra orangutanger skall lära sig att leva i grupp.
De flesta konfiskerade orangutanger är uppväxta fastkedjade och med människan som enda sällskap. Det är viktigt för dem att nu lära känna andra apor och skapa sig ett socialt nätverk innan de placeras ut i vilt tillstånd i skogen. Samtidigt observeras de hela tiden noga av BOS personal. Man tittar på hur de klättrar, hur de äter och hur de bygger sina bon.
Många konfiskerade orangutanger är uppvuxna på ris och te och måste därför vänja sig av med detta så fort som möjligt. I socialiseringsburarna serveras de mjölk och ett stort urval av frukt flera gånger om dagen. Mot slutet av dagen lägger personalen fram grenar som aporna använder till att bygga sig bon av. Orangutangerna hjälper varandra med att lära sig hur man bäst bygger dessa i burarna. I vilt tillstånd bor orangutangerna i bon på 10-15 meters höjd över marken, ofta ett nytt varje kväll. Här uppe finns det inga mygg vilket det däremot gör i burarna. Många av djuren gillar därför att använda sig av sovsäckar för att skydda sig mot insektsbett.
Socialiseringsburarna ligger på centrets område och dygnet runt finns det vakter på plats. Ibland händer det att apor lyckas rymma från burarna varefter en vild jakt på området tar vid för att fånga in dem på nytt. Men detta är samtidigt positivt då personalen kan se och värdera hur bra aporna är på att klättra i träd och ta sig fram genom skogen. Dock brukar alla rymlingar som regel återvända hem innan kvällen då det sista glaset mjölk serveras. När orangutangerna under en period visat att de klarar sig utan problem i socialiseringsburarna är det dags för dem att flytta på nytt.
