Utsättning
Efter en lång period under uppsyn kan orangutangerna sättas ut i det fria i noggrant utvalda skogsområden. Områdena måste leva upp till ett antal krav. De måste vara fria från människor, skogen ska inte ha påverkats nämnvärt av avverkning och det måste finnas en mångfald av frukt och plantor som orangutangerna kan leva av. De måste också ligga i samma del av Borneo där orangutangerna ursprungligen kommer ifrån så att de genetiska skillnaderna inte blandas upp med en annan vild population.
När man finner ett sådant område är nästa utmaning att få dit aporna. Det är nästan alltid en svårtillgänglig plats det handlar om varför man måste använda sig av helikopter eller små flygplan som kan landa på floderna i närheten.
När orangutangerna är utsatta i det fria återstår endast att hoppas att man genom rehabiliteringsprocessen har gjort de starka nog att klara sig själv ute i det fria. Genom besök i området med åren försöker man dock få en uppfattning om hur orangutangerna klarar sig. Några gånger lockar man ned dem från träden för att ta blodprover som kan visa om de får i sig tillräckligt med varierad kost eller om de har några sjukdomar. Glädjande nog mår många av djuren alldeles utmärkt.
Det är alltid svårt för personalen på centret att säga farväl till en apa som de har följt under flera år. Men det är också väldigt positivt att se hur de ofta misshandlade och sjuka orangutangungarna som en gång i tiden blev konfiskerade nu kan sättas ut i det fria och leva ett fullt normalt liv.
