Att erkänna ett misslyckande är en mycket personlig sak. Jag bevittnade ett sådant erkännande förra veckan när Lone Dröscher-Nielsen, grundare av Nyaru Mentengs rehabiliteringshem, stod inför en grupp om 130 personer och berättade att hon svikit de orangutanger hon tagit hand om.

Det uppstod en bedövande tystnad. Det var en mycket modig sak att säga. Men det var också rätt av henne att säga så.

Naturligtvis finns det mycket att vara stolt över. Hundratals orangutanger har räddats till livet. Omtänksamhet och kärlek har givits till övergivna orangutangungar som förlorat sina mammor. Och vi har lärt dessa föräldralösa orangutanger de färdigheter de kommer att behöva för att överleva ute i naturen.

Men vi har misslyckats. Vi har svikit orangutangerna du ser på bilderna här. Man måste ta sig en funderare över meningen med alla ansträngningar om vi inte kan släppa ut dessa orangutanger i frihet.

Just nu har vi en underbar möjlighet att släppa fler av våra orangutanger fria och jag skriver till dig idag med förhoppningen att du ska kunna hjälpa oss med det!

Vi spenderar så mycket pengar och investerar så mycket tid och kärlek i de föräldralösa orangutangerna som vi har tagit hand om och har ansvar för. Vi lär dem att klättra och vad de kan äta. Vi lär dem vad som är giftigt och vad som är nyttigt. Vi förser dem med den kunskap som deras mammor annars skulle ha lärt dem. Men alla dessa ansträngningar är meningslösa om det inte finns någon säker plats för dem att leva på.

Just nu är det många av våra orangutanger som lever sina liv i burar. De är oskyldiga offer för förstörelsen. Ändå är det de som sitter i fängelse. De har förlorat sina hem i regnskogen, skogen som blivit illegalt nedhuggen och nedbränd. De har förlorat sina familjer. Och ändå är det orangutangerna som har hamnat bakom galler, straffade för brott som andra begått!

De behöver släppas fria och vi är i desperat behov av din hjälp för att befria dem.

Medan våra föräldralösa orangutanger växer upp får de mer och mer träning i att överleva i frihet ute i regnskogen. Medan de växer upp tränas de i att bli mer och mer självständiga. Några av dem har nått den nivå då det är dags att släppa dem fria, men istället för att ha blivit fria lider de nu i burar där de sakta glömmer bort vad de tidigare lärt sig. Vi blir alltmer desperata att släppa dem fria.

Fram till nu har de varit strandsatta därför att det helt enkelt inte funnits några säkra platser att släppa dem på. Skogsavverkningen och oljepalmsplantagernas framväxt går så snabbt att det inte funnits någon säker plats.

Men nyligen har saker och ting börjat förändras. Vi har nu hittat ett säkert område att frisläppa dem i – en plats vi kan säkra åt dem för framtiden. Denna plats har rätt förutsättningar, rätt livsmiljö och ligger tillräckligt långt från människor för att vara säker.

Vilda orangutanger är naturligt rädda för människor, men med de rehabiliterade är det en annan sak. Våra rehabiliterade, återanpassade orangutanger behöver släppas fria i ännu mer avlägsna områden än vanliga vilda orangutanger. Generellt sett är det så att ju mer avlägset ett område är, desto dyrare är det att släppa ett djur där. Detta eftersom ett avlägset område självklart ligger längre bort och är svårare att komma till; det kostar mer och tar längre tid att komma dit.

Inte heller kan vi bara släppa dem fria och låta dem klara sig själva bäst de kan.

Vi måste övervaka dem och försäkra oss om att de kan överleva. Detta gäller i högsta grad våra återanpassade föräldralösa orangutanger. Vi behöver följa dem för att säkerställa att all träning och utbildning hjälper djuren att klara sig på egen hand. Vi måste kontrollera att han eller hon klarar att hitta rätt sorts mat när de anpassar sig till ett liv i frihet. Vi måste säkerställa att de överlever inte bara i början när det finns rikligt med mat, utan också under torrperioden när maten är svårare att hitta.

Detta innebär en ständig övervakning av varje individ. Ända till nu har det enda sättet att garantera deras säkerhet varit att bokstavligen följa dem en och en medan de äter, sover och rör sig i regnskogens trädkronor. Men nu finns lyckligtvis nyutvecklade mikro-radiosändare som på ett säkert sätt kan bäddas in under deras päls utan att skada dem. Dessa sändare är ett underbart verktyg för oss som för första gången gör det möjligt att övervaka orangutanger även i riktigt avlägsna områden, och då särskilt där vi har många orangutanger att övervaka samtidigt. Tyvärr kostar sändarna och övervakningsutrustningen en del pengar. Pengar vi helt enkelt inte har just nu.

Nu behöver vi din hjälp att avsluta jobbet vi påbörjat. Vi behöver din hjälp att släppa orangutangerna fria i de orörda djungler där de förtjänar att vara och där de kan vara säkra för framtiden.

Vi har räddat dem från att dödas. Men ett liv i bur är inte ett liv. De är vilda djur och behöver leva i frihet. Snälla hjälp oss att låta dem återfå det liv de förlorat. Hjälp oss att ge orangutangerna ett liv i frihet!

Denna jul ber jag er hjälpa oss att släppa orangutangerna fria. Det är ett dramatiskt ögonblick när en orangutang släpps fri. Frihet: det ultimata lyckliga slutet för oss, början på ett nytt liv för dem. Det är fullbordandet av allt arbete vi gjort tillsammans. Föreställ dig att du visste att du gjort allt detta möjligt för din orangutang. För Lomon, Grendon, Kesi eller Ruthie? Vad kunde vara en finare julklapp till dig själv eller någon annan djurälskare denna jul?

Du har redan gjort så mycket för att hjälpa oss rädda dessa vackra varelser. Nu kan du hjälpa dem ta det sista steget mot frihet. Snälla hjälp oss att befria dem nu. Ge så mycket du kan. Det kostar en hel del att släppa en orangutang fri men tillsammans kan vi befria dem alla!

Tack så mycket för att du tagit dig tid att läsa detta mejl. Tack för all hjälp i år och under tidigare år. Vi är helt beroende av den hjälpen. Och tack så mycket för den eventuella extra gåva du känner att du har möjlighet att ge oss nu.

Ha en underbar jul och ett riktigt gott nytt år!

Pernilla Svenberg
Borneo Orangutan Survival

PS: Vi kommer att filma så många frisläppanden som möjligt. Vi vill gärna att du ska få dela de ögonblicken. Alla som donerar mer än 500 kr kommer att få ett foto av den orangutang de hjälpt att släppa fri. Varje foto borde bli det sista som någonsin tas av just den orangutangen eftersom vi hoppas att detta kommer att bli den sista fysiska kontakt vi någonsin har med dessa djur som aldrig borde ha behövt ha nära kontakt med människor över huvud taget. Det skulle vara en stor framgång!

JA! Jag vill hjälpa till att släppa orangutangerna fria:

Jag donerar
- 100 kr till bedövningsmedel och den transport-bur som behövs för att flytta orangutangen
- 200 kr till arbetskraft och ytterligare utrustning som behövs för operationen
- 500 kr till transportkostnaden för att flytta orangutangen
- 20 000 kr som täcker hela kostnaden för att släppa ut en orangutang i frihet
- valfritt belopp i kr
Välj belopp och sätt in på bankgiro 900-1421 eller postgiro 90 0142-1 och markera talongen med utsläpp 2010.